Runor har länge fascinerad mig, vårt oldnordiska alfabet – furtharken. Lärde mig som barn att det var som ett primitivt alfabet, en lite sämre variant av dom arabiska bokstavar vi använder i dag. Senare åren har jag upptäckt dom igen, nu mer som ett sätt att lyfta fram sånt som annars lätt förblir dolt. Det kanske var deras ursprungliga syfte. Att lyfta det som är dolt. Att ge perspektiv i livets frågor utöver vad vi med den egna fantasin kan hitta.

I traditionen med Runor, så dras en runa och i reflektion och fråga rannsakas intentionen med dragning i runans mening. En Runa kan vara rättvänd och då tolkas runan som välvillig eller fel vänd och då tolkas den som en varning. 

Gjorde detta Run sätt från en En som ståt och torkad många år i skärgårdens sol, vind och vatten. Har slipat dom för hand, och skurit och färgat in run symbolarna. Dom är redo nu att ge nya perspektiv, premiär imorn vid nymånen : ).

Kan rekommenderar The Book of Runes av Ralph H Blum for mer information.